LINDA

Har varit på fika med Andreas nu. Kändes hur bra som helst, inte sorgligt alls. Det enda som känns konstigt är att han faktiskt kan göra vad som helst med vem som helst. Han kan träffa någon nu och bli tillsammans med henne. Vill inte att han ska bli någon annan, vill att han ska älska mig mest.

Antar att vi mestadels har varit vänner den senaste tiden under vårt förhållande trots allt, men han kändes ändå som "min". Förstår nu efteråt mycket mer vad jag gjorde för fel i förhållandet osv.

Gav blod i stan med, tycker att fler borde göra det! Inte alls jobbigt; sist jag gav blod (vilket också var första gången) blev jag väldigt väldigt yr, så dom fick avbryta blodgivningen. Det gjorde också väldigt ont att trycka på den där stresskudden i handen. Sade det till den manliga (och snygga!) assistenten idag. Han sade att det var för att jag har kalla händer som det gör ont att trycka på stresskudden, så jag fick en värmekudde istället. Jätteskönt, behövde inte ens trycka på den. Tycker att det gör så ont att trycka med handen när blodet tas ifrån en. Det sträcks liksom.

Ska fortsätta träffa Andreas tror jag, det känns som det bästa. Kompisar avräder mig från det ständigt, dom kanske har rätt. Känns bara så skönt att se honom. Älskar honom fortfarande.

---

LARS WINNERBÄCK - KOM ÄNGLAR
Den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.
Och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.

.  .  .

Och den djävligaste stunden i livet var den när du gick,
och allt var förlorat.
Och där stod jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick,
på allt jag hade förstorat.

.  .  .

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt,
här sitter jag och baddar såren med salt -
det går åt helvete med allt.

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom.